Efter en dag med något så underbart som tvåårstrots är känslan nu ganska samma som att ha blivit överkörd av en långtradare, skulle jag tro. Till råga på allt har mannen varit borta hela kvällen så jag har fått söka fram det där tålamodet som egentligen inte har funnits och använt mig av det mest hela tiden. Eftermiddagen har varit fullspäckad med tårar (både från den äldre och den yngre, inga av mig denna gång dock!), skrik och svett (mitt!) så nu är soffan skönare än någonsin. De två små ”änglarna” sover nu i varsit rum och lugnet har lagt sig i huset. Visst är de så söta när de sover, så morgondagen kan ju inte bli annat än bra, kanske trotset har gått över är min tanke varje kväll när jag går och lägger mig🙂

Sådana här kvällar tackar jag frysen för att den finns, som för tillfället är fullproppad med diverse bröd och bakverk. Ikväll blir det en god smörgås (har inte lagt ut receptet på detta bröd men det kommer i dagarna) och Tupla-muffins, till det en kopp rykande, lugnande kopp Roiboos te… Skall se på något riktigt lamt så att jag inte behöver tänka alls🙂

Gonatt!